Om oss

Det hela började som i så många andra familjer. Det började bli läge för ett husdjur. Det var mest dottern Annika som tjatade. Vi kikade runt vilket djur som skulle kunna passa. En kanin (jag är själv uppvuxen med kanin i familjen, men hon blev 11 år!) kändes som ett för stort åtagande. Min väninna Marianne pratade sig varm för guldhamster. Vi läste på ordentligt och så fick det bli.

Vi köpte ett litet gryn på zoo lagom till julen 2005. Det var en liten kille som vi kallade Nuffi. Det blev dock inte så lyckat för han var helt omöjlig att hantera. Han bet så blodet sprutade och hängde sig kvar så man fick skaka loss honom. Som tur var så var det vi vuxna som tog de få smällar det blev. Det var förfärligt sorgligt med detta misslyckande. Vi var tvungna att lämna tillbaka honom till zoo i utbyte mot en annan.

Men det var då som lilla Smulan gjorde entré. Denna harmoniska lilla varelse lindade oss alla runt sin tass. Hon var så tillgiven och bet aldrig. Hon blev 1,5 år.

När hon var borta var vi lite trötta på alla spånerna som blev i huset av buren. Så vi skulle inte ha någon mer hamster. Men saknaden blev för stor. För att trösta oss surfade vi ut på bl a Hamsterföreningens hemsida och råkade på Maggan i Kumla som inte ligger så förfärligt långt från Mariestad. Där satt vår lilla Ludde och väntade på oss.

Det var en arbetskamrat som undrade om vi inte skulle testa att ta ungar redan när vi hade Smulan. Men då kändes det helt otänkbart. Men när vi hade Ludde så tyckte jag att han var så fin att det vore kul att testa. Vi hade honom med på en utställning för att testa så det inte var något fel på honom och han fick över 80 poäng så det kändes ok. Jag spanade in Lilla Ida hos Harmony´s och beställde en tösabit efter henne.

Vi parade dem den 4 januari 2007. Den 20 januari ploppade det ut 10 små rosa korvar. De var det mysigaste jag varit med om. 4 av ungarna var med på utställningen den 25 mars. En fick cert och blev BIS 5:a. En annan fick CK och de två övriga fick över 80 p. Så det gav verkligen mersmak.

Vi blev registrerade uppfödare sommaren 2007.

Det är jag, mamma Eva och Annika som pysslar mest med denna hobby. Storebror hjälper till emellan varven. Pappan stöttar mest med att sätta bussningar på gnisslande hjul och laga gnagda kablar.

Vi kommer att ligga på en ganska låg nivå med en begränsad mängd avelsdjur eftersom vi vill att alla ska få vara ute varje dag. Dels för att skutta och dels för att få den mänskliga kontakten varje dag. Vi måste ju hinna gosa också.

Webbplatsen uppdaterades torsdag 16 maj 2013